Ofta tycker jag väldigt mycket om att via bloggosfären hålla mig uppdaterad över det skenande övervakningssamhället. Jag läser om nya lagar, handelsavtal, trafikdataspårslagring, jag läser om paragrafer och mänskliga rättigheter, det är väldigt intressant och givande att tala med vänner och bekanta om. Men samtidigt snurrar en tanke: varför är jag så intresserad av det här? Politik blir viktig för mig när den berör, när den väcker känslor, när jag blir förbannad eller lycklig. Eller som i det här fallet, rädd. Jag har inte riktigt tänkt så nära på det tidigare, men bakom mycket av den starka självkänsla som jag uppvisar när jag insatt talar om den framväxande övervakningen, bakom den ligger rädsla. Jag är faktiskt rädd för allt jag skriver, och snart hur jag rör mig via mobiltelefonispårning, allt detta kan i varje stund vara övervakat. Nej, jag tror inte att någon kommer sitta och övervaka mig jämt, men det kan vara så att någon flaggat något du skrivit och kort läst igenom det. Det kan. Det hemska är inte när någon uppenbart tittar (som vännen du fikar med), det hemska är när någon tittar när du inte vet (som fluktaren utanför omklädningsrummet).
Det är säkert inte dig dom är intresserade av, men för att finna en enhet information av intresse så måste dom vada igenom floder av information som verkade vara av intresse men som inte var det. Som är onödigt brus och strunt för dom, men som är ditt privatliv, dina hemligheter, dina ord. Det är såhär: allt du säger eller skriver kan och kommer att användas emot dig - alltid - för någon kan alltid läsa dig över axeln och lyssna i smyg, och du får aldrig veta. Jag blir rädd, och arg, så därför läser jag mer och pratar mer med folk om detta.
Cory Doctorow kom häromåret ut med en bok som heter Little Brother. Boken handlar om hur terrorism används som förevändning för att implementera totalitära övervakningslagar, och om hur ungdomsrörelsen revolterar mot detta, hur den slår tillbaka. "Little brother" är förstås en flirtning med 1984, där "storebror ser dig", men här slår lillebrorsan tillbaka. Boken rekommenderas varmt, vi kommer få många anledningar att återvända till Cory Doctorow framöver, och välkommen till vår blogg!
Tillsammans blir vi mindre rädda.
//Björn
Skriv ny kommentar