Hur agerar man pirat i sin vardag?

Jag tycker väldigt mycket om parollen "det personliga är politiskt". Tanken att vår samhällsutveckling inte främst sker medelst små papperslappar som läggs i små kuvert i små anonyma bås vart fjärde år utan sker överallt, hela tiden, är tilltalande för mig.

Om jag konsekvent väljer bort kött i min kost så är jag en liten del av en rörelse som skapar en marknad för nya produkter, personer i min omgivning kan bli influerade (främst då om jag håller tyst om djurrättsargument och lägger min kraft på att servera god mat istället), och jag får en bra återkoppling mellan mina mål och mina handlingar. Just det där sista, att snabbt kunna se konsekvenserna av ens beteenden, är något av det viktigaste för att ett särskilt beteende ska bli förstärkt och öka i frekvens. Visserligen är vi som art ganska duktiga på att skjuta den omedelbara behovstillfredsställelsen på framtiden till förmån för långsiktiga mål, men alla som någon gång suttit med en öppen chipspåse OCH tanken att det vore skönt att gå ner lite i vikt vet hur starkt drivet efter den omedelbara behovstilfredsställelsen kan vara.

Långt innan jag började kalla mig pirat var jag mycket engagerad i ett av de etablerade politiska partierna. Engagemanget startade med aktiviteter i ungdomsförbundet (som vi nystartade då det varit inaktivt i vår lilla småstad), vi ringde runt och pratade med förstagångsväljare och var ute och aktivistade oss. Efter ett tag satt jag med i moderförbundets möten samt blev invald i en av kommunstyrelserna. Min upplevelse var att ju mer "på riktigt" det hela blev, alltså ju mer reell makt det fanns omkring mig, desto längre bort var de politiska ideal som partiet innebar för mig. Pragmatism i all ära, men jag upplevde det som att politisk makt för många hade ett egenvärde, och att konceptet "avveckla behovet av sig själv/sin plats för att uppnå ett principiellt politiskt mål" var fullständigt otänkbart för många. Jag lämnade sedermera partiet och blev mer och mer missnöjd med vår version av den parlamentariska demokratin (nej, demokrati är inte binärt!), och under ett antal val ville jag inte ens rösta blankt eftersom även blankröster räknades in när politiker skulle visa på det fantastiska valdeltagandet och hur delaktiga medborgarna var i demokratin, särskilt på EU-nivå. Så, tankegångarna att allt vi faktiskt gör är en form av politiskt statement passade mig väldigt bra eftersom jag fortfarande tyckte och ville väldigt mycket. Gillas inte massbilismen så skaffas ingen bil, gillas inte behandlingen av andra djur i livsmedelsindustrin så konsumeras inte dessa produkter, gillas inte skvallerpressen så inhandlas inte aftonbladet - simple enough..

Men, nu har jag problem. För, hur gör man egentligen om man inte vill bli övervakad hela tiden? Och viktigare, hur gör man om man inte vill att alla andra ska vara övervakade hela tiden? Piratfrågorna är enligt mig några av de mest betydelsefulla politiska frågorna, men jag blir perplex när jag tänker på hur jag ska göra för att agera pirat. Visst, min signatur i mail jag skickar innehåller information om att all trafik som passerar landets gränser är avlyssnade av FRA, men det blir ju normaltillstånd av det också. Att vara pirat är lite som att ropa "vargen kommer!!" på torget alltmedan vargarna klätt ut sig och redan bor ibland oss. Hur känns det att vara övervakad? Varför skulle någon ens vilja tänka på hur det känns att vara övervakad när man inte märker att det sker, och när det finns gott om andra konkreta problem att bry sig om? Och tillråga på allt så är dessa frågor av en sådan natur att vi medborgare har relativt liten chans att göra någon skillnad med aktiva val i vardagen - vill staten avlyssna oss så gör dom det ändå, lagligt eller ej.

Själv har jag fortfarande svårt att förstå hur fort tekniken utvecklas, och hur fort övervakarna flyttar fram sina gränser. Skoldatorer till alla elever - toppen - men övervakning i hemmet genom webcamm i dessa datorer - inte så toppen (ja, skolledningen i en amerikansk skola genomförde detta). Det finns tusen exempel på hur teknikens gränser flyttas fram hand i hand med alltmer finmaskig övervakning, men hur tusan skapar man politisk kraft genom att övertyga medmänniskor om att de har ett problem som de inte upplever? För att dra en parallell till veganismen så har jag aldrig vunnit någon sympati hos andra genom att tala om djurs lidande och drifter, om djurrättsfilosofi eller liknande, för då har jag försökt att få dem att engageras av ett problem som de inte upplever (och det lättaste sättet att bli av med dilemmat är att sluta prata med mig, inte att sluta konsumera andra djur). När jag slutat försöka omvända medmänniskor och istället bara varit, bjudit på mat samt svarat på frågor utan att komma med pekpinnar, då kan utgångspunkten vara något som är relevant för personen ifråga (kanske miljön, kanske det skenande kolesterolet osv). Men när det kommer till piratfrågorna så vet jag inte hur jag ska göra med de här frågorna för det är så många premisser som måste uppfyllas för att detta ska upplevevas som problematiskt (1. de tekniska landvinningarna är fantastiska och kan ge stora fördelar för mänskligheten, 2. våra digitala liv är inte skilda från våra liv i övrigt, 3. om ens kommunikation går igenom ett filter och det inte går att veta när man övervakas så är man i praktiken övervakad hela tiden, 4. myndigheterna som utför övervakningen har visat sig stå över lagen och kommer troligtvis göra detta även i framtiden när nya övergrepp avslöjas, 5. regeringar ljuger gång på gång om varför medborgarna ska övervakas, hur informationen ska användas osv, och 6. frågorna i sig säljer inte lösnummer vilket gör debatten läst att tiga ihjäl).

Jag och min svåger Pelle som driver den här bloggen kom för någon vecka sedan överens om att turas om att skriva nya inlägg med högst 5 dagars mellanrum. Vi skulle i inläggen ställa diskussionsfrågor till den andre och pusha/peppa varandra till ökad aktivitet här. Eftersom det var jag som skulle starta med det första inlägget så gick jag mycket och funderade på vilket perspektiv jag skulle utgå ifrån, men det hela var förknippat med så mycket hopplöshet och motstånd att första inlägget blev rejält uppskjutet. Jag är djupt imponerad av och tacksam för alla piratbloggare som håller trycket uppe, jag förstår inte riktigt hur ni orkar. Så min fundering till dig Pelle är hur du gör för att prata med andra om piratfrågorna? Och eftersom jag kan vira metallfolie runt huvudet hur många varv som helst utan att ändra det faktum att jag är övervakad en stor del av dygnet, hur tusan gör man egentligen för att agera pirat idag förutom med röstsedeln?

ps. en lysande essä av Nicholas Carr i amerikanska Wired (juni 2010) redogörs för forskning om att texter som inte innehåller länkar förstås bättre och ger läsaren en djupare förståelse eftersom koncentrationen inte bryts för att ta ställning till "vad leder den här länken till är den relevant för mig ska jag klicka på den". jag kör därför olänkat nu, kommentera gärna. ds.